23 maj 2009

Spår igen!

Idag har vi varit ute och gått spår igen. Tolstoj, Aquila och lilla jag. Det var lika roligt och lätt som förra gången. Matte sa hela tiden att jag var duktig och jag blev mycket stolt när jag kom fram till älgklöven! Tycker att hon kan göra lite svårare nästa gång... Aquila hon fick minsann gå jättelänge i skogen och spåra. Kors och tvärs och hit och dit genom hela skogen tror jag... Jag och Tolstoj fick då sitta jättelänge i bilen och vänta. ORÄTTVIST! Det är ju alldeles för lätta spår för mig som är så duktig. Nä hon får skärpa sig min matte och ge mig en utmaning så att jag får tänka lite!Hittar spåret som leder till...

...en stubbe......och där var den, älgklöven som jag hittade alldeles själv. Carina följer Tolstoj i spåret... Han hittar också blodspåret och följer det till slutet. Här är en mycket stolt kille som bär sin älgklöv :)
När matte säger att det är Aquila som får komma ut ur bilen blir det full fart på "gammel tanten". Hon hoppar och studsar som värsta tonåringen trots att hon faktiskt är 10år och 5mån. Det lyser i ögonen av lycka. Här visar hon att hon fortfarande kan spåra! Hon följer lugnt och metodiskt spåret som går kors och tvärs genom skogen. Noga känner hon av marken så att hon inte missar någon vinkel.
Det är då inget fel på luktsinnet här inte!
Och så vips! Gamla, söta Aquila med sin älg-fångst!




Våren på Vittjåkk

Våren har kommit till Vittjåkk. Snön har snart smält bort. Det är många nya lukter och fåglarna kvittrar. Just den här dagen var det varmt och skönt. Matte och jag gick runt lite och sen la hon sig för att vila i solen (det hade jag inte tid med, det var ju så mycket spännande att utforska). Roligast av allt var ändå den snön som låg kvar som jag kunde springa runt i!
Här har jag lagt mig en stund för att vila och då kom det en surrande, flygande sak som matte säger heter "mygga" och den flög bara närmare och närmare och...
...jag kunde nästan fånga den i luften men den var för snabb...Här tar jag mitt första dopp :) Lite kallt, men det är ingenting att bry sig om.
Matte tycker att jag är duktig som hämtar träbiten som hon kastar i vattnet :) Hon tror att jag kommer att bli en riktigt duktig vatten apportör! Jag kan nog hålla med henne i det fallet. Det är ju jättekul att bada...



13 maj 2009

Första blodspåret...

Idag tog matte mig till skogen för att visa mig en sak. Först gick hon själv i skogen och jag fick inte följa med, orättvist! Men sen fick jag komma ur bilen och matte visade mig en gul sak som låg på marken.
Den där gula saken fick jag sätta på mig och då blev jag så här snygg!!!
Matte visade mig en plats i skogen som luktade väldigt speciellt... det var mycket intressant så jag luktade väldigt noga.
Här hittar jag ett spår som jag bara måste följa...
Jag kom visst lite fel...måste leta vidare...
Här är spåret igen och matte hänger med.
Matte säger hela tiden att jag är duktig som kan gå efter spåret.
Häng med nu här händer det saker snart, det känner jag på mig...
Kolla här vad jag hittade i skogen. Matte säger att det är en älgklöv.
Här är jag med älgklöven som jag hittade i skogen.
Spåret jag gick var ungefär 75m rakt fram med en liten böj på slutet. Ett blodspår med några godbitar (som jag hittade och åt upp) och en älgklöv på slutet. Jag längtar redan tills nästa spår!












6 maj 2009

Härliga snö!!!

Åhh äntligen kan man kissa utan att måsta springa och leta en snöhög... Idag har det snöat igen och alla människor går omkring och gnäller att det är kallt och blött, blött och kallt...men inte jag! Gud så härligt med snö! Jag blev lite orolig att snön skulle försvinna för alltid... det är ju så härligt att springa runt, runt och hoppa uppför och nerför snödrivor och gräva en grop och lägga sig i snön och svalka magen. Jag hoppas att den aldrig försvinner!!! Se här: igår var det nästan ingen snö men idag ser det ut så här på baksidan av vårat hus :) och jag kan kissa vart jag vill :)

Här är jag igen världens sötaste vorstehprinsessa!!!












1 maj 2009

Första fågelkontakten

Ja vad ska man säga. Här har man flyttat upp till skogsfågelland, skrytit har de om "riktiga" fåglar som föds i skogen. Vad händer! Husse råkar titta ut genom köksfönstret, varför stod han där kan man fråga sig? Han diskar inte speciellt ofta han inte. Plötsligt är jag "princessan" utslängd på trottoaren, husse manar på och matte efter med kameran i högsta hugg. Jag förnimmer en känsla av något spännande och sprintar iväg mot en liten skogsdunge, där får jag syn på ett ovanligt fjäderfä. Jag stannar upp, men sen kan jag inte hålla mig. Full fart mot det gråbrunspräckliga, husse försöker prata med mig så jag stannar upp. Det verkar som om de tycker att jag är duktig. MEN det var inte någon sån där svår skogsfågel inte. Det var en fasanhöna som säkert rymt från någons voljär. Så sant som det var sagt, uppfödd i Danmark med fält som "hemmaplan" visade jag att fältfågel sköter jag med bravur.