Jul i vårt hus

Ja ni såg rätt. Vi har haft jul i vårt hus lite före alla andra...
Det beror helt enkelt på att mattes syster med familj från Norge och mattes bror från Skellefteå har varit hos oss i helgen.
Mattes mamma fyllde 60 år i fredags och idag var det dop av mattes brors lilla dotter Vera i Serrejaur byastuga.

I lördags på lilla julaftonen, fick vi öppna paket!!!
Barnen fick mest klappar så klart men jag och Culan och Aquila fick var sin jättegod julklapp, ett tuggben!



Till alla våra vänner
GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

Grattis till mig!!!

Ha! Nu är det min tur att fylla år. Jag blir faktiskt 1 år idag!
Stora damen, jajamensan... och vuxit har jag gjort!
Nu är jag 61,5 cm hög och väger nästan 26 kg, de ni :)
Det betyder alltså att jag har vuxit 6 cm och blivit 6,5 kg tyngre sen min 6 månaders dag. Hmm... matte sa att hon läst att jag inte skulle växa mer än 5 cm från 6 månaders dagen tills dess att jag blev vuxen men det stämmer inte på mig så mycket har jag räknat ut :)

Matte tycker att jag är så fin och duktig!
Jag är faktiskt väldigt duktig på att bära apporten som matte ger mig (om jag nu får skryta lite om mig själv). Jag bär den långa sträckor när vi är ute på promenad. Jag blir så stolt när jag kan!

Jag hälsar GRATTIS till alla mina 12 syskon som också fyller 1 år i dag. Hoppas att ni har haft en lika kul födelsedag som jag!

Och sist men inte minst så vill jag skicka en stor blöt puss till min mamma som igår födde mina 14 små syskon! Sköt om dem väl!!! PUSS!!!
Ni kan se dem på http://www.kennel-bilde.dk/

Aquila 11år!!!

På Lucia dagen för 11 år sedan föddes det en kull med 9 valpar hos Agneta Forsström i Boden. En av dem döptes till Libby.
Nils som nu var redo att skaffa en jakthund svarade på en annons i en tidning och åkte för att titta på valparna. Det blev kärlek vid första ögonkastet :)
Libby blev Nils första stående fågelhund, han döpte om henne till Aquila.
Aquila på latin betyder "örn" och finns som stjärnbild på himlavalvet.

Aquila har varit en superbra jakthund och en härlig kompis.
Nils och Aquila har haft stora framgångar.
2003 blev hon Svensk Utställningschampion.
2004 blev hon årets strävhårstik.
2008 blev hon Svensk Jaktprovschampion.

Aquila har blivit grå i ansiktet och synen börjar svikta. Hörseln är bra, i alla fall det hon "vill" höra och än idag är hon pigg i benen och hänger med på långa motionsrundor.

Vi här hemma hurrar för 11-åringen!
Och husse i himmelen skänker nog en tanke till gammeltanten en dag som denna...
Hoppas att din hälsa fortsätter några år till.

Grattis kramar från matte, lill-husse, Culan och Leia.

Utställning i Kiruna

Då var det dags igen. Denna gång i norra Sverige och Kiruna. Vi åkte redan på fredag så vi sov i en stuga i Jukkasjärvi. Tur var väl det för det var långt att åka... Men (hi, hi) jag fick åka i baksätet och hade det jätte mysigt. Mina kompisar på resan var Strävsamma Mario och Stormkullens Cosmos-Carat (Birk, är son till Culan) och de fick minsann åka i hundburen längst bak i bilen. På kvällen åkte vi till Mara och hälsade på och mattarna fick middag och god efterrätt (och ORÄTTVIST vi fick ingenting). Det var kul att hälsa på och se hur Mara bor och hon blev också väldigt glad att se oss.

Domaren hette Åke Sjöström och han skrev så här på lappen till matte:

Mycket god typ och helhetsintryck.
Vackert huvud med bra könsprägel. Fin halslinje. Stark rygg. Kuperad svans, import från Danmark. Bra underlinje. En aning överbyggd, särskilt under rörelse. Kunde vara bättre vinklad bak. Bra vinklad skuldra. Sträv päls som dock kunde vara något längre på kroppen.
Junkl Kv 1 Kk 2

Hmm... det där med pälsen. Hade jag vetat att jag hade för kort päls så hade jag minsann protesterat mera när matte rev bort mitt hår för några veckor sedan. Fast jag tycker att det är rätt skönt, jag blir så varm när jag springer i skogen.

Här står domaren och berättar att jag är för kort i kroppen för hans smak så han ger hon som står efter mig ett hederspris och första platsen. Men det gör ingenting för jag väntar tills jag har vuxit till mig och fått lite jaktmeriter då ska jag visa hur snygg och smart jag är ;)

Och så var denna tripp till ända och vi får åka den långa vägen hem till Arvidsjaur igen.
Förresten Mario fick i Ukl 1 1 Hp, Birk i valpkl 1, 2plac, Mara i Ukl 1 1 Hp Ck, Stormkullens Caxige-Casper (Culans son) blev BIS 2 valp och Strävsam C-Java (Culans syster) fick sitt andra cert!

Utställning i Umeå

En hälsning till min husse i himmelen, jag önskar att du hade varit med, jag saknar dig!

Ja då har jag varit på något som kallas utställning. Det var massor med hundar! Inte så många i min egen ras Strävhårig Vorsteh men allt som allt med de andra kontinentala hundarna 69st!

Matte tyckte att jag skötte mig bra. Och det var ju inte så svårt att springa lite och sen stå stilla. Domaren Fredrik Norgren var snäll. Han skrev en lapp till matte om vad han tyckte om mig och min första utställning i juniorklass 11 månader gammal:

Mycket god typ och helheltsintryck.
Bra storlek, medelkraftig, prop. feminint huvud. Bra ögon och öron. bra nosrygg, hals. Liten dipp, bakom manke. Passande benstomme. Bra tassar, skuldra. Tillräckliga vinklar bak. Parallella, lätta, vägvinnande steg. Bra hårlag. Bra temprament och arbetslust. Mycket goda utvecklingsmöjligheter.
Junkl Kv 1 Kk 1 Hp.


Det gick bra för Strävsamma Mara och Strävsamma Mario. De gick i unghundsklass och fick 1 1 Hp bägge två! De var också väldigt duktiga på att springa och stå stilla. Fortsätt i den stilen :)

Min husse är i himmelen.

Min älskade busiga, spralliga, mysiga husse Nils är i himmelen nu och jagar ripa med Toldo. Matte säger att han lämnat ett brev. Han orkade inte leva längre. Jag saknar honom så mycket och matte är alldeles förtvivlad så jag håller mig i närheten av henne och tröstar henne så gott det går. Jag kommer alltid att minnas dig. Skjut många ripor, tjädrar och orrar med Toldo för jag vet att du längtat efter honom. Så ses vi en dag när mitt liv nått sitt slut.

Jag älskar dig!

Många blöta pussar från mig. /Leia

Min husse Nils och hans älsklingshundar Strävsam Toldo och Aquila.

Husse med en av Culans valpar Stormkullens Chico-Carlito.


Den här låten satt Nils och lyssnade på gång på gång. Det var en låt som betydde mycket för honom eller kanske kände han igen sig i den. Det får jag aldrig veta. Det är i alla fall en låt som när jag hör den så kommer jag att minnas Nils, hur han var och vad vi hade tillsammans. Han var mitt allt! /Sophia

Härliga Vittjåkk!

Det var ett tag sedan men nu har jag äntligen fått gå en tur runt Vittjåkk! Aquila, matte och jag. Tyst, lugnt, lagomt varmt. Kan det bli bättre? Vi turades om att springa jag och Aquila. En gång då Aquila var ute och sprang stannade hon plötsligt till och vädrade. Jag blev naturligtvis intresserad och stannade jag också. När vi kom närmare henne såg vi bakom en kulle 3 stycken renar som gick och åt... typiskt inte var väl det någonting att hetsa upp sig för. De är ju inte intressant alls de där djuren. Och inte nog med de där 3, det var ju renar i hela skogen. Överallt där vi gick var det renar. Tur att man inte bryr sig om dom för då hade man haft att göra... Jag såg däremot en häftig liten fågel som flög upp i ett träd framför mig. En lavskrika. Den liksom retade mig, "kom och ta mig om du kan" men jag fick inte för matte för hon vände och gick åt ett annat håll.

Sommaren är kort...

Men jag har ändå hunnit med en hel del.
Badat, simmat, åkt båt, varit på kurs, träffat mina norska vänner, hejat på Birka och Mara på viltspårprov m.m. m.m.

Börjar väl med att visa lite bilder då jag, Mara, lill-husse, matte och husse var ute på Storavan för att fiska. Det var strålande sol och bara lite vind. Vi hade det lugnt och skönt men det blev ingen fisk...

Min mattes lillebror David har fått en liten flicka den 17 juli som ska heta "Vera". När de var hos oss och hälsade på var jag bara tvungen att snusa på henne hela tiden :) Hon luktade så gott och hade så söta små fötter...

Vi har varit på kurs i Arjeplog igen. Nu var hela min familj med och endel barn till Aquila och Birka var också med. Vi hade kul. Även om det var samma övningar som förra gången så var det kul att träna. Och där var den igen den där konstiga hunden... men jag tror det är något lurt med den, den kan ju inte gå..

Husse och Mara.

Mara visar att hon kan bära apporten. Maras syster Strävsamma Mynta kan också bära...
Här är det Strävsamma Tiriak som visar att han kan plocka upp apporten från marken.

Jag måste ju också berätta att min matte har följt Birka och Mara till Adakliden för att göra viltspårprov i anlagsklass. Det gick jättebra! Birka fick 40p och är nu SJCH! Mara fick 37p också godkänd! Det blev en lyckad dag för dem. Nästa år har matte lovat att jag ska få fara dit och gå prov. Jag längtar redan!

Strävsamma Mara

Fågelhund kurs

Tjoho! I helgen har jag och matte haft jätteroligt! Vi har varit på kurs i Arjeplog. Med Hundskolan Vision. Vi steg upp tidigt på morgonen och sen åkte bara jag och matte i väg. Det började med att jag fick sitta jättelänge i bilen... Jag försökte ropa på matte men dom måste ha haft mycket att prata om för hon hörde mig inte, (jag hörde hur dom pratade och skrattade) det tog en evighet men tillslut så kom hon och hämtade mig. Då satte hon på mig ett halsband som jag aldrig haft förr. Det var i silver och rasslade. Jag blev mycket snygg! Jag fick träffa flera andra hundar. Där var två andra strävhåriga vorsteh, två korthåriga vorsteh, två pointer, en breton och så jag. Sen fick vi gå hit och dit och matte sa "fot" och "sitt" mest hela tiden. Jag förstår inte riktigt vitsen men det måste väl ha varit någon mening med det hela... Ja sen när vi hade gått klart så fick jag äta lunch. Efter lunch blev det mera gå hit och dit och "sitt" men då kastade hon en häftig fladdrande sak upp i luften framför mig. Jag kunde nästan tro att det var en fågel som hon gömt i fickan. Jag förstår faktiskt grejjen... när matte kastar "fågeln" så ska jag sitta. Hann sällan sätta mig före matte sa sitt men jag ska nog chocka henne någon gång så att jag hinner före henne :) Sen blev det in i bilen igen... och det var ganska skönt att vila lite.

Jag sov väldigt gott på vägen hem!

Andra dagen åkte vi också tidigt på morgonen. Vi fick åka med en annan kurskompis som heter Freja. Jag hade tur för när vi blev lämnade i bilen så slapp jag sitta i buren med Freja och dom var så snäll att dom hade lämnat mat och godis i bilen :) Det var tur att jag hade hunnit äta upp det innan matte kom och skällde på mig. Fattar inte varför man inte får äta när det finns mat... Då fick jag lov att byta bil och där låste de in mig i en bur. Skit också, jag hade ju inte kollat överallt det hade kanske funnits mer...

När jag äntligen fick komma ut ur bilen så träffades alla på lydnadsplanen. Matte hade med en konstig sak i handen. Det visades att det var tänkt att jag skulle ha den där saken i munnen. Det var inte speciellt kul. Blä! Den smakade illa. Försökte spotta ut den men då höll matte igen munnen på mig. Det var inte snällt. Jag fick sitta länge med den där äckliga saken i munnen. Och inte nog med det, när hon äntligen tagit ut den ur min mun, så efter en stund så stoppade hon in den i munnen på mig igen. Jag trodde att det snurrat om i mattes huvud. Måste jag verkligen ha denna äckliga sak i munnen igen...

Inte ens när jag la mig ner slapp jag den...

Fick ingen lunch idag... hade tydligen ätit upp den tidigare.
Efter vår så kallade "lunch rast" åkte vi bil högt, högt upp på ett fjäll. Där blev det nya övningar. Våran lärare Mattias lärde mig att "stå". Det var ju hur enkelt som helst. Vi gick runt och på samma fläck på marken stannade han och höll i mig så att jag inte kunde gå. När jag hade gjort det några gånger så började jag förstå. Han säger att jag lär mig i "bilder". Det var därför som det var så enkelt när han gick tillbaka till samma fläck, då förstod jag genast att jag skulle stå stilla. Vi gjorde annat också. Den där förbenat äckliga saken var jag tvungen att ha i munnen igen. Sen kastade matte de där "fåglarna" igen. Och så gick vi en bit på fjället och där flyger det iväg en "fågel" utan att matte kastade. Jag var duktig på att sätta mig men matte hjälpte till. Våran lärare är imponerad av mig, och det är ju inte så konstigt att förstå varför :)

Mattias lär mig att stå.

Här pratar han om något. Jag tror att jag vet vad! Han berättar för alla att jag är världens bästa vorsteh princessa!!!

Vid ett annat tillfälle så får jag gå en annan väg ut på fjället. Jag går där i godan ro och luktar på alla spår av mina kompisar som har fått gå på samma ställe, när jag plötsligt får se en hund som står och pekar "kolla här finns det fågel". Jag fryser genast fast i ett stånd jag också. Matte stryker mig över ryggen och på sidorna och säger att jag är jätteduktig som står stilla. Sen går vi därifrån. Jag träffade aldrig mer den där hunden och inte såg jag någon fågel men sånt är livet.

Jag blev så trött av alla intryck och övningar under eftermiddagen så jag var bara tvungen att sova en liten stund... Gud så härligt. Men efter en liten stund så var det slut på vilat och matte följde mig uppför en stor backe och ut i fjällriset. Där väntade Mattias på oss och jag blev glad att se honom. Vi stod och pratade en stund och sen gick vi en liten promenad. Och du må tro att jag blev förvånad när det plötsligt flyger upp en riktig fågel framför mig! Matte säger "sitt" och jag sätter mig förstås. Så häftigt! Jag satt länge och tittade. Den var fin men den försvann i riset. Vi går bort och sen får vi gå tillbaka och där är den igen! Matte säger att jag ska sätta mig igen men jag är ganska trött i huvudet så det går lite sakta. Jag sätter mig förstås men oj vad jag är trött.

Vi åker tillbaka till det stället där matte och alla människor har varit inne i huset och jag har måsta sitta i bilen. Jag har tur för jag får följa med in (ha, ha ingen annan av mina kompisar har fått göra det). Där sitter alla människor bredvid borden och läraren Mattias står längst fram och pratar. Jag har så svårt att hålla uppe ögonen så jag hör inte många ord av vad han säger innan jag somnar på golvet bredvid matte.

Sen åker vi hem med Freja och jag sov gott hela vägen hem. Det har varit hur kul som helst att gå kurs. Jag hoppas att jag får åka dit någon fler gång!

Piteå Summer Games

Fredag 26 juni. Vilken dag! Hela dagen har vi (jag och Tolstoj) tittat på barn som springer efter bollar. Människorna blir som galna och skriker, klappar i händerna och dansar runt bara för att bollen rullar i mål... Jag har då tagit allt med ro. Det är ju ingen idé att hetsa upp sig för en boll...

Det är allt lite spännande att kolla på bollen...Matte passar på att träna lite platsliggning med oss.

IFK Arvidsjaur pojkar födda -99. Bakre raden, trea från vänster, där är min lill-husse Jakob!

Man kan ju inte säga annat än att man blir rätt så trött av att titta på barn och bollar en hel dag!

Midsommar

Det har varit midsommar här hos oss... Inte för att jag kan fatta vad det är för något speciellt med det, men vi har haft det roligt och det har varit härligt väder. Matte och husses kompisar Joel och Carina med familj har varit hos oss hela midsommarhelgen. Det har varit jättekul. Vi har varit igång från morgon till kväll och det har känts i benen då man måste gå och lägga sig. Jag har varit trött!

Första båtturen. Jag håller mig krampaktigt fast i husse. Här ligger vi och solar. Närmast är det Mara. I stentrappen ligger jag och sen är det Birka, Tolstoj (som två högar) och så Culan som ligger längst ute till höger.
Här badar vi för fullt. Tolstoj, lilla jag och Mara.Kolla in simstilen... Jag har inte riktigt fattat ännu hur man ska simma utan att plaska men här är bildbeviset på att jag har simmat i alla fall. Det är jag som syns mitt i plasket som ni förstår...
Man blir blöt när man badar.

Nu är det SOMMAR!!!

Så här ser det ut efter en dag full av upptåg. Närmast Mara, Culan och Birka. Längre bort ligger jag, Steira (kompis), Aquila och Tolstoj.

Lite mer avslappnad var jag när jag fick åka i den stora båten. Det var riktigt härligt.
Lill-husse Jakobs stora fångst. En gädda! Jag tror bestämt att han var ganska nöjd över den :)