27 augusti 2010

Min första skogsfågel!


Idag har jag fått vara med om något jättekul :) Vi har varit ute i skogen och jagat fågel. Inte bara tränat som vi annars har hållit på med den senaste veckan. Visserligen så har jag haft en hel del fågel i luften även på träningen och matte tycker att jag har skött mig väldigt bra och varit lugn när fåglarna flyger iväg, men det blir ju lite extra spännande när det är på riktigt.
Det var så här:
Jag är ute och söker i skogen zick-zack mot vinden så som jag har fått nedärvt i generna av mina föräldrar :) När jag efter ett slag till vänster springer förbi matte och fortsätter till höger om henne så får jag en god lukt i näsan. Nu är det läge att vara försiktig. Jag stannar. Alla mina instinkter säger att jag ska stå blick stilla. Matte sätter sig ner och väntar med mina kompisar och Magnus följer med mig med bössan.
Han säger "JAA!!!" Jag rör lite försiktigt på mig men jag vet ju inte vart fågeln är. Jag går några meter. "JAA!" igen... och jag fortsätter. Tar meter för meter med Magnus tätt bakom mig men fågeln springer undan. Jag känner spåret efter den så vi fortsätter framåt genom skogen och ut på en liten myr och tillbaka in i skogen igen. Där lyfter fågeln och jag hör ett skott och stannar. Magnus kommer fram till mig och klappar mig. Sen säger han "apport" och då gör jag som jag har lärt mig, springer ut och börjar söka apporten. Där bakom ett träd ligger fågeln, jag tar den i munnen och springer tillbaka till Magnus och då blir han så glad :)
Sen går vi tillbaka till matte, Culan, Peppra och Casper som har hört allt och visar min allra första orrtupp! Matte blir jätteglad och jag får stolt visa upp det jag har apporterat för henne och mina kompisar :)

Så här är historien om min första riktiga jakt på skogsfågel och jag hoppas att det blir många fler!!!

3 augusti 2010

Sorg....


Aquila stammodern till kennel Strävsamma är död.
Hon dog den 29 juli glad och lycklig ute i skogen. Hon blev 11 år och 7 månader gammal.
En snäll och lättsam "tant" som in i det sista var glad och busig. En stor tumör i magen gjorde att hon inte kunde hålla tätt och pinkpölarna kom oftare och oftare. Även orken tog fortare slut. Ena dagen kunde hon springa och va med någotsånär medans nästa dag så gick hon bara bredvid.

Dagen före sin död fick hon springa flera timmar på fjället i Stikkenjokk. Bilderna är tagna där.

Aquila har levt ett bra och innehållsrikt liv. Hon blev Svensk Utställningschampion och Svensk Jaktchampion. Hon hade 3 kullar och blev mamma till 22 valpar. Många av dem har visat framfötterna på både utställningar och jaktprov och många av hennes barnbarn har och kommer också att visa upp sig.

Aquila begravdes i Renviken den 31 juli bredvid sin son Toldo och med en ripa under nosen.

Nu jagar hon vidare i himmelen med husse vid sin sida. För alltid i våra minnen. Saknar dig! /matte Sophia